Christina_Aguilera_-_Stripped
Christina Aguilera var ingen favorit innan jag tok imot Stripped-albumet. Hun er fortsatt ingen favoritt, men enkeltspor kan vaere fengende om og kun om de spilles på fetbassnivå med hodetelefoner utenfor hjemmets vegger. Men dette gjelder kun låter med trykk i.
Denne plata kommer ikke i min platesamling.
Terningkast: 3
Tiden går och det har varit lite paus i skrivandet och lyssnandet. tusenogen har dock alltid varit i bakhuvudet.
Några som har legat på ipoden ett bra tag är:
Alt är inte lika bra men de är genomlyssnade i alla fall.
Timberlake, Justin – Justified VA
Radiohead – Hail to the Thief VA
Yeah Yeah Yeahs – Fever to Tell VA
50 Cent – Get Rich or Die Tryin’ VA
Roots – Phrenology VA
Beck – Sea Change VA
Timberlake, Justin – Justified VA
Doves – Last Broadcast
Vi är har nu c:a 960 skivor kvar att lyssna på. Med nytillskottet Spotify räknar vi med att det ska gå lättare att leta upp musikken, vi har dock sett att alt finns inte där så vi behöver fortfarande våra goda vänners och deras vänners musiksamlinger.
Det är ångest i paradis som speglar mig under genomlyssnandet av Björks Medúlla. Som å ligge nedgravd under ett vulkansk felt i ett ellers vakkert landskap. Plata er utrolig spennende for den som orker, men utmattende og nedgravende for den som ikke klarer fölge med den helt ut.
Är sig lik. The Rising låter ju precis så som man kunde förvänta sig. Positivt om ni frågar mig,och det tycker jag man kan göra.
/anders
Ps. Flaming Lips får jag inget grepp om. Fråga mig inte varför
The Thrills ‘So much for the city’ – En slett skive som gir en Belle and Sebastian- aktig poprock opplevelse nedenfor det store.
Scissor sisters er også en plejn opplevelse. Retro som leker med 80/90-tallets pop er ikke høyt vurdert hos Skipper W. Sporet ‘Laura’ er ett unntak og faller i smak.
Att det finns dom som hävdar att det inte går att dela upp musik i bra och dålig. Dom har fel. Kolla bara här:
Bra musik: Rufus Wainwright – Want one, White Stripes - Elephant
Dålig musik: Darkness -Permission to land
Man kan till och med skapa en tredje kategori, musik som är ”mittemellan”: The Hives – Your new favourite band, Calexico – Feast of Wire, Dizzee Rascal – Boy in da Corner, Timberlake, Justin – Justified, Winehouse, Amy – Frank, Kings of Leon – Youth & Young Manhood
/upplysningsmannen
Det er driv i Mars Volta. Driv som i ett tog som frakter meg framover mot en ny framtid og ukjente muligheter. Har du sett sinnsstemning og ett vindu å se ut av i fart så får du en del ut av det avlusete albumet De-Loused in the Comantorium.
Gleden av musikken kommer dog ikke fram om man tvinges stå på toget uten nærhet til vindu på vei hjem mot ett kjent og kjært hjem. Så snart jeg blogget klart stenger jeg av og setter på Glenn Gould versjon av Bachs vakre ‘Fugens kunst’ i steden.
En gang i tiden spillte jeg Morrisey ganske ofte. Da jeg satte på den igjen våren 2008 fikk jeg en allergisk reaksjon. Jeg har trykkt meg igjennom den spor for spor og finner ingen glede med den, utenom ett lite øyeblikk da jeg ble nostalgisk.
Vi är uppmärksammade. Åtminstone fenomenet om musik som måste lyssnas på – inte nödvändigtvis under tiden man dör – men åtminstone innan man dör.
GP:s nöjeskrönikör Johan Lindqvist tycker dock det räcker att lyssna på 21 skivor (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=409526) - han är ju alltså helt ute och cyklar. Vilket bekräftas ytterligare om man läser förra helgens krönika där Lindqvist också – helt felaktigt – refererar till en lista med de 2001 album du ska hört innan du dör. 1001 är det som gäller, varken fler eller färre!
/rätt ska vara rätt
